söndag 11 april 2010

Pasta parma

Min födelsedag. Det är konstigt det där, trots att man blir äldre så är födelsedagen fortfarande viktig. Det är kanske det där att det är en dag speciellt vikt till en själv, en dag då man kan få vara lite ego utan att ha dåligt samvete. Eftersom att min födelsedag blev långt ifrån vad jag önskat resulterade det i stora krokodiltårar och gräl med maken. Men vi firade i alla fall med att äta pasta parma, och det funkar som födelsedagsmat en helt vanligt tråktisdag.

Betyg: ***

Omdöme: Smetig, god pasta. Möjligen att jag velat ha lite mer parmaskinka i för nu fick man leta efter dom stackars små köttbitarna i resten av maten. Men annars så påminde den lite om carbonara i smaken, och jag är en sucker för carbonara. Jag la mig lätt besviken på livet men mätt och nöjd med födelsedagsmaten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar