Hmmm jag börjar inse att det tar sin rundliga tid med småbarn, eller det insåg jag innan också. Men när man ska kombinera det med jobb så blir det mer uppenbart. Nästan varenda liten minut när dottern är vaken viks åt henne, därav att jag ibland prioriterar bort bloggandet.Igår var det i alla fall dags för en svensk klassiker, maken lagade och jag snusade dotter. Det är det som kallas jämställdhet :). Mina kära arbetskamrater är i alla fall imponerade över att jag har en man som kan laga mat, baka och ta hand om dotter. Jag är är inte imponerad... jag ser det som självklart, jag valde ju med omsorg när jag valde. Nu till maten.
Betyg: :***
Omdöme: Potatismoset är från himlen, blir lent som en babyrumpa, men jag tror att det smakar godare. Wallenbergarna var gräddiga i smaken, möjligen att man skulle kunnat krydda lite mer. När vi satt och åt diskuterade vi det faktum att dom höll ihop lite dåligt, vi kom gemensamt fram till att dom troligen ska vara lite tjockare än dom maken gjorde. Men det slank ned utan problem både igår och idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar