Gudfaderns pasta

Idag var det dags för gudfaderns pasta. Lät riktigt mumsigt. Maten idag är lagad med passion... passion sprungen ur hunger. Jag kan ha ett sjujäklar humör när jag blir hungrig och eftersom att jag dumt nog tyckt att jag nog klarade mig efter en bulle och två polkagriskäppar från granen till lunch så var jag milt sagt hungrig när maken kom hem från affären där han hade inhandlat den kommande veckans mat. Så fort jag började vitja kassarna började mitt humör visa sig... vart i hela fridens namn var min persilja?!? Och varför hade vi DILL? Maken kan i vanliga fall se skillnaden mellan dessa två men idag var han väl också hungrig alternativt stressad för han tog fel. Sen toppades det med att han hade köpt pulversås till mat längre fram i veckan... jag avskyr pulversås. Är jag nödd och tvungen köper jag färdig sås på flaska/tetra men pulversås håller jag mig borta ifrån. Att maken kommer hem med det kan få mig att gå i taket i hungrigt tillstånd. Så voila där var den italienska passionen skapad och då till matlagningen.

Det skulle vara likör i maten, Grand Marnier enligt receptet men gick att byta ut till annan valfri fruktig, gärna bitter likör. Vi har inte så mycket likör hemma, slutade med att maken valde mellan Apricot brandy och Disaronno. Disaronno fick det bli, så här i efterhand när jag har varit inne på systembolagets hemsida och läst om Grand Marnier så inser jag att det kanske inte var så bra val, inget av dem hade väl varit det. Men av erfarenheten blir man vis. Nu smakade maten ganska mycket mandel/björnklister. Men det var helt klart ätbart. När vi gör annat likölrval kanske den till och med förtjänar ett högre betyg. Så här är dagens betyg och omdöme

Betyg: ***

Omdöme: Som alla rätter hittills var detta mycket lättlagt. Det märks att boken främst riktar sig till stressade småbarnsföräldrar, vilket även passar stressade småbarnsföräldrar där barnen inte ännu äter "riktig" mat utan ammar. För då kan det behöva gå undan ibland om det tidigare nämnda småbarnet blir hungrig mitt i matlagningen, vilket var fallet idag. Sanningen att säga är det så nästan varje dag jag ska laga maten, jag kommer halvägs sen är barnet hungrigt och jag får amma och maken slutföra matlagningen. Men åter till omdömmet. Detta var en matig rätt som då tyvärr med grund i vårt likörval tappade lite på grund av den genomträngande mandelsmaken. Ganska slibbigt, så ingenting man kanske ska bjuda någon på under första dejten, eller dom eventuella vänner man har som är fina i kanten. Helt reko vardagsmat dock.